saknaden är stor.
en jobbig natt fylld med ångest och saknad för en tid jag aldrig kommer få tillbaka.
men jag har fönädrats, insett mina misstag och brister, som en käftsmäll.
jag skrev en text till en gammal vän, jag hoppas du läser det.
och jag tror att du inser att det är till dig...
hon var speciell & jag avgudade henne så, men jag lät henne aldrig få veta.
Hon fanns alltid där, dag in och dag ut, natt som dag.
Vi spenderade all vår tid med varandra, vi hade liksom inte tid att släppa in någon annan, dom fick inte plats i vår värld.
Vi pratade ofta om "vad händer sen?" "vart ska vi flytta då?"
det fanns inget jag, och inget hon, det fanns bara vi, vi två, tillsammans.
och nu inatt när jag sitter och skriver dethär så inser jag hur mycket jag saknar den tiden för hur många onda blickar vi än gett varandra sista tiden så kan nog ingen förneka att vår vänskap var vacker & ärlig.
Vår vänskap var som en blomma, den vackraste blomman mitt i en brännande varm sommar som sedan dör ut när snön blir för tjock och döljer dess färg.
Men sommaren kommer åter, och jag hoppas vår vänskap likaså
Jag saknar dig ( SÅHÄR ) mycket.
