Rehab is for quitters.
Jag mår så fruktansvärt dåligt psykiskt för tillfället men jag klarar mig igenom dagen med ett fejksmajl, allting är fejk nuförtiden. Dom som kallar sig för mina vänner, "alla som finns där för mig", FUCK er. Är ni här för mig nu? har ni någonsin varit här för mig?! Nej.
Allting är påhittat, alla säger jag älskar dig till varandra som om det är något man köper i en godisautomat å ger bort, falska jävlar.
Visst finns det få som finns där också, och jag är er evigt tacksam för det. Det är när det är jobbiga tider som man inser vilka som stannar eller flyr.
Som ni kanske märker har jag en sjukt jobbig dag, och jag har ångest hela tiden och gråten sitter i halsen på mig, men jag har lovat mig själv att aldrig fälla en tår för något sånt här igen, men allt det här tar kraften ur mig och egentligen känner jag bara för att sätta mig på en stol och vänta på skottet i pannan, ungefär så positiv är jag åt allt.
Nu till dagarna som gått.
Hela förra veckan har plugg plugg plugg och på fredagen var jag helt slut, hade fixat till mig lite för jag skulle åka till Andreas men det slutade i mys på soffan och jag somnade som en stock, pratade i sömnen gjorde jag också och Andreas skrattade åt mig sen när jag vaknade men jag tyckte inte alls det var kul. Jag vaknade i ren panik av alla mardrömmar den natten och tårarna bara rann och jag hade svårt att avgöra om sakerna hade hänt eller inte, har ni haft såna drömmar? när ni vaknar upp och måste tänka efter om det faktiskt har hänt eller inte...
Jag hatar när jag pratar i sömnen men jag gör tyvärr det när jag är orolig över saker och jag kan ju inte förneka att huvudet är fullt med jobbiga saker nu men det kommer bättre tider, det gör det...
Idag måndag så har vi haft metodkök i vanlig ordning, men med bara 2timmars sömn har varje moment varit en utmaning men det går ändå. Vi fileade rödspätta och tillagade den, blev faktiskt riktigt bra men såsen är jag fortfarande tveksam till ( Vitvin sås ), till efterätt blev det pannacotta och jag tycka om.
Slutade iallafall 13 så det var skönt, nu sitter jag här med ångest och funderar på att ta några panodil och lägga mig, sova bort psykiskt smärta?! man kan alltid försöka... jaaaao
hahaha fan vad negativ jag låter men det är min blogg och som tur är skriver jag om vafan jag vill.
Känner ni för att supa ner mig vet ni vart jag finns...
Allting är påhittat, alla säger jag älskar dig till varandra som om det är något man köper i en godisautomat å ger bort, falska jävlar.
Visst finns det få som finns där också, och jag är er evigt tacksam för det. Det är när det är jobbiga tider som man inser vilka som stannar eller flyr.
Som ni kanske märker har jag en sjukt jobbig dag, och jag har ångest hela tiden och gråten sitter i halsen på mig, men jag har lovat mig själv att aldrig fälla en tår för något sånt här igen, men allt det här tar kraften ur mig och egentligen känner jag bara för att sätta mig på en stol och vänta på skottet i pannan, ungefär så positiv är jag åt allt.
Men det finns dagar då ingenting är bättre, dagar då jag inte tänker på alla problem, dagar fyllda med skratt. Tillsammans med Andreas känns allting så bra. Även fast vi båda har stoooora problem, men tillsammans känns det nästan som bortglömt, iallafall enligt mig.
Det räcker att han härmar mig när jag gör något flamsigt, eller kollar på mig, säger att jag är fin. Han lagar massa god mat och köper alltid det jag är sugen på och imorse somnade jag klockan 04:00, och han satt uppe tills jag skulle upp 2timmar senare för att jag inte skulle försova mig, han kröp ner i sängen och höll om mig, pussade mig i nacken och frågade om jag ville ha frukost, han är verkligen underbar och jag är lycklig att jag får spendera min tid med honom.
Tack hjärtat.
Det räcker att han härmar mig när jag gör något flamsigt, eller kollar på mig, säger att jag är fin. Han lagar massa god mat och köper alltid det jag är sugen på och imorse somnade jag klockan 04:00, och han satt uppe tills jag skulle upp 2timmar senare för att jag inte skulle försova mig, han kröp ner i sängen och höll om mig, pussade mig i nacken och frågade om jag ville ha frukost, han är verkligen underbar och jag är lycklig att jag får spendera min tid med honom.
Tack hjärtat.
Nu till dagarna som gått.
Hela förra veckan har plugg plugg plugg och på fredagen var jag helt slut, hade fixat till mig lite för jag skulle åka till Andreas men det slutade i mys på soffan och jag somnade som en stock, pratade i sömnen gjorde jag också och Andreas skrattade åt mig sen när jag vaknade men jag tyckte inte alls det var kul. Jag vaknade i ren panik av alla mardrömmar den natten och tårarna bara rann och jag hade svårt att avgöra om sakerna hade hänt eller inte, har ni haft såna drömmar? när ni vaknar upp och måste tänka efter om det faktiskt har hänt eller inte...
Jag hatar när jag pratar i sömnen men jag gör tyvärr det när jag är orolig över saker och jag kan ju inte förneka att huvudet är fullt med jobbiga saker nu men det kommer bättre tider, det gör det...
Idag måndag så har vi haft metodkök i vanlig ordning, men med bara 2timmars sömn har varje moment varit en utmaning men det går ändå. Vi fileade rödspätta och tillagade den, blev faktiskt riktigt bra men såsen är jag fortfarande tveksam till ( Vitvin sås ), till efterätt blev det pannacotta och jag tycka om.
Slutade iallafall 13 så det var skönt, nu sitter jag här med ångest och funderar på att ta några panodil och lägga mig, sova bort psykiskt smärta?! man kan alltid försöka... jaaaao
hahaha fan vad negativ jag låter men det är min blogg och som tur är skriver jag om vafan jag vill.
Känner ni för att supa ner mig vet ni vart jag finns...
Kommentarer
Trackback
